Éduard Locke – Amelia

Dansfilm. Var kan en se mer av denna kaliber?

It’s all about the dance break.

Här är några utdrag ur Poppea, så kan ni få se lite med egna ögon. Har ni vägarna förbi Stockholm eller Malmö kommande dagar så rekommenderar jag att ni passar på att se hela föreställningen:

http://www.ingunbp.no/eng/pages/6-poppea

Igår kväll gick jag och Carl och såg Poppea på Atalante. Jag har inte sett så många föreställningar där tråkigt nog, det är en otroligt trevlig stämning och fint folk som hänger där. Jag har inte heller gått på dans så pass ofta som jag skulle vilja. Upplevelsen är så speciell och ovanlig, jag och Eva pratade om det efteråt. Att dans sätter sig i kroppen på ett annat sätt än övriga konstarter (eftersom det är så kroppsligt, eh). Och jag förstår mig inte på dans, men ändå så gillar jag det! Det var i samma anda som jag började läsa filmvetenskap (nästan frustrationen över att verkligen gilla någonting fast en inte kan sätta fingret på varför) som jag hade med mig en anteckningsbok till föreställningen, för att se om jag kan kan börja nysta i vad för slags dans jag gillar, och varför.

Poppea är mer eller mindre baserad på en viss Montiverdis opera med samma namn och den vet jag ingenting om mer än att det handlar om kejsar Neros “fru” Poppea och hennes kröning till kejsarinna. Om en läser programbladet till föreställningen är det otydligt hur historien och dansen hänger ihop, kanske förstår en bättre om en är mer operanördig. Men Poppeas styrka, manligt vs kvinnligt, androgynitet och “sökandet efter skönhet i det imperfekta” är drag som koreografen Ingun Bjørnsgaard har lånat till sin föreställning, sägs det. Jag slås av en känsla av att varje gång som man skildrar kvinnan i förhållande till makt och styrka innebär det också ett ifrågasättande av hennes femininitet. Med detta sagt så måste jag påpeka att jag verkligen gillade föreställningen.

Några saker jag antecknade under själva dansen: barnslighet, imitation, osäkerhet, gruppdynamik, konventioner, misslyckande, mekaniskt, förföring, förnedring, våld, galenskap

Efter att ha läst recensioner i Dagens Nyheter och Göteborgs Posten finner jag att jag inte är den enda som hade svårigheter att utröna vem som möjligtvis skulle kunna vara just Poppea i denna tolkning. Och egentligen känns det inte helt relevant, men nu i efterhand ser jag en skillnad mellan de två kvinnor som inleder föreställningen med sin lekfulla sång (iklädda operans roller som Poppea och Nero) och de resterande dansarna. Dessa två bär med sig sina roller under hela dansen, men vilka karaktärer de andra tre dansarna gestaltar har jag ingen aning om. Poppea dansar omkring i en lätt utmanande kanindräkt, något som får en att tänka på förföring, men är alldeles för kraftfull och olydig för att kunna objektifieras. Nero (som om jag inte minns fel var rätt galen) visar genomgående tendenser på att inte vara helt frisk i huvudet och vars agressivitet eskalerar mer och mer. I övrigt andas det hela tidig pubertet, inte bara för att de stundtals springer runt med ölburkar som de dricker ur och kastar omkring sig. Det är även alla de rörelser som verkar syfta på försök och osäkerhet. Olika försök att iklä sig rollerna som Kvinna och Man, identitetssökande, pendlingen mellan naivitet och allvar. Kanske är det just frågeställningen kring vem man egentligen är som kopplar samman de två sidorna i föreställningen, operan om den tvetydiga kejsarinnan och pubertetens sökande?

Och eftersom pubertet är en väldigt löjeväckande period i var människas liv blev det mycket skratt i publiken. Den briljant gestaltade tveksamheten gjorde att flera satt och småfnissade. Dock tyckte jag att det gick lite överstyr ibland, då nästintill gapskratt bröt ut så fort någon föll omkull lite klumpigt (som om det vore slapstick liksom) eller då Neros galenskap kulminerade i en vass och obehaglig dans med en brevkniv. Men själv skrattade jag totalt smakfullt (haha) och njöt konstant, hela föreställningen igenom. Musiken av Geir Jensen (Biosphere) och scenografin av Thomas Björk var dessutom lika fantastisk som dansen. Jag vill lätt se mer av detta kompani!